Fyra långa dagar
På alla dessa dagar har det inte kommit något inlägg. Det beror oftast på att jag har varit så trött när jag har kommit hem att jag direkt har stupat i säng.
Men jag hade ändå tänkt att sammanfatta alla dessa dagar i ett inlägg.
Torsdag:
Denna fantastiska dag, eller egentligen en väldigt dålig, grå och blåsig dag, så drog vi Isa till Fannys stall. Isa verkade trivas men gnäggade så fort jag tog ett steg från henne. Min lilla skrutta. De fick gå ute i hegen en stund så att hon skulle vänja sig, men sedan så tog vi in dem och for hem.
Fredag:
Jag följde Fanny hem efter skolan. Isa gnäggade när jag kom så jag gick och tog in henne. Sedan så tränsade jag och dessutom slängde jag på ett schabrak. Fanny har ju en ridbana med massa hinderstöd, bommar, tunnor, presseningar, bollar, koner, lådo, sockerbitar och ja, jag skulle kunna hålla på i en evighet! Men vi ställde fram två sockerbitar och en bom(= hinder) och jag började värma upp. Underlaget var lite knepigt, men det gick bra. Så jag red lite, tog några skutt och sedan fick det vara bra.
Lördag:
Idag så fick hästarna arbeta lite! Det började med att både jag och Fanny red på ridbanan, men sedan så såg åkern väldigt frestande ut! Fanny red på Grace med sadel och träns och jag red Isa barbacka med träns. Både hästarna och vi vart superglada och vi travade runt och galopperade lite. Mina fötter nuddade marken ibland! Hihi! Men Isas steg i djupsnön blev helt galet och det kändes som att jag satt på en storhäst och travade runt. Så jag flög hit och dit! Haha! Isa var iallafall helnöjd när vi kom in i stallet och vi gav dom lunch-hö när vi släppte ut dem.
Söndag:
Idag fick Isapisa vila, fast inte helt! Vi körde lite NH och jag och Fanny hade ställt upp massa olika grejer. Vi hade bland annat lagt ut en presenning och några bommar. Vi båda tyckte att det var kul och det stärkte nog vårat band till varann litegrann.
Måndag:
Idag bjöd Isa på en härlig tur ute på en slinga i skogen. Jag hade tagit på sadel, sporrar, träns och spö. Så jag var beredd på det värsta. D.v.s. att Isa stannar, stegrar, hoppar åt sidan, försöker gå ner i diket o.s.v. Så jag började med att gå en bit så att hon inte direkt skulle få längtan hem. När vi hade gått så pass långt att bara ett hustak syntes kollade jag sadeljorde, drog ner stigbyglarna och hoppade upp. Den första skritt biten var knöcklig och hon ville inte riktigt spänna av och komma ner i form. Men allt runt omkring oss var ju nytt så jag kan ju inte kräva för mycket. Men efter ungefär 4 kilometer så ökade jag traven lite och Isa missförstod allt. Hon tänkte galopp, så det fick bli en galopp också. I galoppen var hon ganska stel men hade bra fart. Isa har som inte fattat det här med att man faktiskt kan springa sakta. Men när vi hade löst det så vände vi hemmåt. Eftersom Isa nu var lite småtrött så slappnade hon av och kom ner med huvudet och arbetade bra med bakbenen. Det var en jättelång uppförsbacke. Så träna det fick hon allt göra! Men sista biten jag satt på hennes rygg var hon så mjuk och fin så jag hoppade av, klappade om henne och gick den sista biten hem. Idag var den bästa ritten på länge.
Och hörrni, jag har bytt tema. Blev det bra? :) Godnatt säger en trött och febrig Nova. Men varför ska febern få hindra mig från att vara med Isa och rida? ;)
